när han vänder sina ögon mot det vackra

luder skrider i sakta mak
skruden en skatas
fötterna bara och benen

följer med blicken dom benen



det är fel på gubbens ögon
fel i allt hans tänk
borde inte sitta på en bänk i tunnelbanan
borde ligga ner, åtminstone
spela död

mon

som en röd ramsa skiner liv
skinnremsa
röd över tröskeln kliver hon in
röd eemeli, ett liv som är borta ur minnet

trötthetstecken
vårprimör

och utarbetad, lutad över skurhink och skaft
ett liv som raderat ur minnet

reda rus och luftrör

fråga, utrop

rimord ramsa, teckenspråk

bara hänger så
rak och fin
(fin: som en tejpbit under foten)

trots ansträngningar kröker ryggen
nacken hakan som en gam

vem viskar detta: men under de gamla löven - de som blåsställen inte samlat in - finns en sippa


sträcker på sig

grönsippa

skönsippa grönsippa halmfiol
traven som står bakom traven
galopp lilla hästen
galopp lilla jag
som det skuttar och far uti vårens hägn
som det luktar och yves i vinden kring
mina dagars vrår
rensas ut!

grönsippa vigvatten tvål
snusar i halsen på älsklingen min
varm torr hud
mjuk varm hud
glansigt och levande öga

så snart jag är bra ska jag klättra i revor och klippsprång

men

men men men
men med stora m
blir otroligt trött på
alla dessa men
men men men
så trött på dessa men
störst och bäst och vackrast
kan allt vet allt gör allt
men men men
bestämmer överallt
tror sig fattat vinken
men dom fattar ingenting!

flimmerhår

sporer
smått och svamp
flyger runt en
upp i näsan
rörsporer upp i näsan

nyser ut en vår

trappa

upp
trappan leder med sin stång
upp

kan finnas dörr där
med tomte mor och barn
en liten dörr där

längre upp

raderar orden som var
raderar tankarna på hiss
på våningsplan
marmor och ortoceratiter

för länge sen trodde man fossil var lämningar av sånt som levt på jorden
av sånt som stammade från stjärnorna
glans glans tid och evighet

vårvintervind

den var lite ljummen - vinden - mot kinden
hettan på huden, ögon av ljus
livet är bara i början

fjärden ligger snöblank
solblänk
stinn

fredagsbön

med väninnorna på söder
ingen poesi i enkla drag
satt och drack och skvallrade
pratade om
oliver
läckra dyk och barriärer
administrativt
om chefer
hyror
kött och icke-kött
käftades och möttes åter
människor och
möten

onsdagsröst

det piper i bröstet
lekplats

drar efter andan fort
rosslar rör, luftrör
som ledningar med vatten
gnisslar sig fram

piano
andante
piano, so long
mjukrosa toner om natten
moll

skinn rock
skurhink och trasa
golv mopp
stenarna kraschar och ränderna med

långsamt räknas barnen in
ett å två å tre, till höger å
ett å två i vänster led

fröken visslar för sig själv:
i en sal på lasarettet

måndagskyrka

tänkte gå tillbaka, leta i bråte
efter bark, efter annat som
håller stammar på plats
leta bindväv och parenteser
rinnande sav, en aftonbön
stapla allt ovanpå varandra

såhär
såhär
och såhär

inte ordna saker eller hjälpa
blunda när dom kommer
blunda så han går förbi
inte låtsas om
han gick förbi och
andades
visst var det så att
han andades imma på rutan?

spår i snön
spårar i snön
bävar i träets skugga

ibland försvinner tron
illavarslande varsel

centrifug

tyst mörkt
stilla


s å v a r d e t
i n t e n y s s

gottegris

röd marsipan
grön marsipan
gul marsipan

jag vill äta marsipan i alla möjliga färger

toppa marsipanen med grädde

fet marsipan, söt marsipan, het marsipan

spelar ingen roll hur faan den ser ut
bara marsipan är riktig marsipan
marsipanens marsipan

det goda mjuka

små söta saker, lite rosa med
snälla och ofarligheter
rör mig försiktigt över is
hasar en meter, ett steg tillbaka
hasar en meter, ett steg tillbaka
stå still

varm i jackan, ångande nackhår
jag tror inte dom märker mig
jag tror inte dom ser mig här
långt ute på isen
ligg ner
säger han nu bakifrån

nästan allt är rosa i mig
rött och rosa ur mig
snäll och len och mjukisdjur
mjuk och lite tovig

död and

under ögat väller vatten fram
plast och droppar
rena skära kroppar
eko-gris på lastbilsflak
väntar skriande på döden

blir inget möte
sker nästan ingenting
spegling i det där ögat
vettskrämt, rött
trasor av ett liv
ja trasor

säger att vi ingenting förstår
ingenting av allt vi fattat
fria fåglar, döda fåglar
burarna är till för djur
dörren där är till att öppnas

tunga, väta

törst på mina läppar
fladdrande segel där bak
önskar mig ett hav
som fukta

kallkälla
vattenkran
imma

ett glas

tuggummitugga

låta lasten ligga lågt förankrad
trodde jag
på botten rullar tunga stenar
fram och åter på vågigt hav

karaktärerna ruttna
som munhålan, tänder på en kapten

skörbjugg och halvstånd

anlete

moln
skugga

som träd i vattenbryn speglar jag mig
försöker se

märkbar krusning över ytan
rynkor och hud
mörka ringar under

gonatt jord

årets mörkaste dygn, långa timma
ögonen fylls utav tårar
vankelmotor, vemod

livet en dröm, stämmer väl
tror sig veta
men inget är

svedan i magen känns tydlig
molande bultande ormbo
oro min

glans över torrlagda stränder

hormonmörker

tyst svart
där solen var
mörka hål och nätter

suger av saknad i magen min
suger av saknad
sur besk min

längtan som får i hagen