brygga

sorg över att inte vara där jag borde vara

men lyckan att vara vid liv

finns till, om än på avstånd

spegling

jag ser mig i spegeln

ett annat jag

ett avigt och störtat, ett omvänt jag

ett evigt förlorat men verkligt

jag är här, som vän

du är där, min vän

tillsammans och bildligt

en trasa

(är det strindberg? kristin som klistrar jag klistrar? och livet en ständig trasa)

som i skör

vakande: vakande

på väggen en spegel

krusiduller runt ytan

i mitten stod jag

i mitten

står jag

vakande: vakande

läppar mot tekopp

tunna porslin

bettet skär kanten, så hårt

solrand

sol strålar lillans rygg

det ljusaste, rosa

det sköraste köttet, ungflickehud

hela dagen går hon bar

som sin mor, som sin far

plaskar och badar i dammen

sol strålar lillans rygg

bränner ränder likt tyg

rått flått

arveord

vill ha ett ord för bara mig

lathuden, förlaten, vårfina horn

en krans utav snäckor och fasa

kon, spiration

finns några ord här i världen

som jag älskar höra

nyttjar dem för sällan

allt för att inte störa

Orfeus

det som lever kvar

de underbara tonerna

flöjten

error

fastnat i en cirkel av sjudande

gråter här, barnen

till dantes inferno

kretsar kring öden

hackar, hackas

sönder allt

ögon droppar

faller av

allt elände rörs ner

i min gryta

asfalt, spricka

park full av väsen, här går jag

mitt bland dom sköraste

den enda utav kött 

ringön, maj

bokstäver kallas de visst

fåglarna

på mitt papper

staketet

det skulle vara barn i parken

snurrar för mig själv
här borta

en annan
jag är
på väg
att bli

en annan

man, kind

mänsklighet

människa 

män

man

men

menniska

mensklibbhet

schlagerrefräng

och hon sa nej

jag vill inte ha de här vännerna

för många nu och obekanta

bara här en massa namn

som om jag läser dem i tidningen

bara just en massa namn

askans barn

vid min sida här ikväll

den hemliga gästen talar

lånar mig en visshet, att

om tiderna, ett allvars skratt

kramar tvivlaren ur nöden

- Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. - Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.

(förord. ett drömspel)

cykelhjul, hässja

sådana som jag far fram

längs vägar med gammal bråte

gratisdagar

tiden jag lever på jorden

som mumma, en trofé

finns de som tydligt rinna

försvinna

orimmade vi stå

tillsammans, olika

sist av allt

och först av allt

evinnerligen stilla

opoesi

jag kan inte kliva ur

står här bakom spegeln som en nytänd trasa

lockar med dina ord, som småfågelsmulorna på golvet

nej bonavista tristess

jag är urless på sakerna och deras fiktiva tillstånd

grötrim, jo det finns dom som kör

grötrim i sina tankar

opoesi

bästa känslan jag haft för dagen

fel fel fel

så det kan bli

och inte skrattar jag ett enda

men det tiger inte still

låter långt ner i magen

krusar sig och väsnas

fregatto, crescendo

HAHAHA, återkommer jag

förnyade krafter och kämpar

om ett par dagar

rösterna är räknade

jag är glad, du är glad

endast de onda gråter

röra

finns liksom inte mycket att säga

när röstmaskineriet öser på

men

högt över fjällkartans kurvor

sjunger jag i dur