bergskammarna

vill helst av allt stå träd

läser orden dina och inser hur

fantastiskt långt borta jag har varit

en gång för länge sedan

innan jorden rämnade och kroppen byttes, bröts itu

jag saknar alla träden

ekarna, lundarna, stillheten under kronan

hur jag kunde famna stammarna

ensam stå så saktelig

bara blickarna från poesin, pantern

eller pantern är väl nu i detta jag
stammar, spjälor