hav, olja

tänder ett levande ljus,
letar efter mörker

(ser mörkret nu, lägger undan ljus)

vänder ena kinden, andra kinden,

tårarna rullar som vågor

mot era båtar

kapad sträng

ensam

smakar ordet i min mun

inte bittert eller beskt

grått med lite rinnande vete

till min kära vän (om jag hade någon)

jag väntar

förmaningar

smisk och oråd

det som pratas om

väder

regnet piskar rutan ren

så, som hon sa

vi tillsammans ska bedja

och sakta ror ekan ut

det droppar av åtrå