ingrid espelid

mina fötter i små styva skor

fingrarna vita av kalken

inhörnet upp, ena benet och andra

händerna mot väggen, resningen

ögonblicken här och nu

klippan, berget

vetskap, pris

ibland vill jag bara inte tala
eller tänka eller ro

sitter som i klister, patetiskt fast
en klyscha bland grenar

tammerfors

vilan i mig som en säl

gnider mig mot stenar, hällar

gnider mig mot havet, allt

hundramiljoner från oss

o nej men herregud

så dom gråter och älskar och är naturliga

precis som vi är dom

precis som du och jag

nästan precis som du och jag

fara

i alla lägen när jag kommer dit
försvar, positionering

odling, sår

ett övergivet embryo tas omhand

syster i en moderskropp

sveper in

vi sveper in oss i sjalar, andas kaprifol

gräver naglarna ner i jord

bensköra rester

avgrundsfolk

så låter det i vinden, när vinden sveper in

ögon, nackhår

så obehagligt det måste vara

en som lider av mani, alla andra följer efter

varje vink och ögonkast, blir ett annat, ovänt du

inga hej så roligt att ni kommer

inget hej och välkommen nu

claude

tonerna

minnena av alla toner

let´s fall in love

avbrott:

not not, noter

och fingrar, fingrarna!

---

försök minnas den där musiken, hur den luktade

let´s fall in love, let´s fall in love

spröda tunna starka toner

lätta vackra dova toner

får allt annat att försvinna

let´s fall in love, let´s fall in love let´s fall in love, let´s fall in love
let´s fall in love, let´s fall in love, let´s fall in love, let´s fall in love

örnen

fötter, bara fötter mot det torra

som bär mig framåt, framåt

jag går här alltid, jämt. finns inget slut på denna väg

finns inga slut

människor jag möter: passerar, försvinner bort

men jag är kvar, och mina fötter

droppen från min panna, färgar inte törnen röd

men färgar hjärtan, hjärtan

frånvänd

när min mor ännu levde

brukade hon mig som sin spegel

eller omvänt: diktafon

jag kunde sitta framför luren i veckor och vänta

men när hon behagade höra av sig

hade jag redan gått upp

hon sände meddelanden över radio

skickade konstaplarna hit och dit

för någonstans måste hennes enda dotter vara

jag satt i trädet och kikade

mina ögon genom bladen

hinden eller dovhjorten

oron som plågade mig

som grävde hål här och där

att falla ner i och drunkna

min mor, mor som överger mig

(i samma ögonblick jag börjar andas

långsamt ut, och in igen)

gråhäst, stengods

finns så mycket här

som ligger utspritt i sanden

doftkulor från en dammsugare

som modern körde runt

pärlsocker från alla bullar

vi fantiserar om tillsammans

grönt ljus över chicago

bruna stänk av orgier

choklad, sandkaka

en gång levde jag av näring

rakar skummet av din bägare

överflöd, glöd

lämnar spår av cigaretter

det fanns en tid

en alltidstid, där

döden var förbjuden

nonononono

finns inga lägen som fångar folk

som tvingar dem aktivera

barnflickor exponeras

(grova händer, fiskars blick)

barn flickor i nakentyg

står och trycker i min busskur

gränser, gräns

överskrida respektera

sviken besviken

tillintetgjord

jag är värd

att inte svika