inlaga, efterbörd

nej, jag hör inget kvitter

ingen lärka

det är jul snart

fåglarna har lämnat oss

men skatorna är kvar

kråkorna och korparna

vitt och svart

allvarsamma, grått

när jag var barn

domherrarna i kärvarna

alla småfåglar därunder

frön som föll

allt som faller, faller

så: tecknet över himlen

kom tillbaka eller far iväg

linjer, formationer och cykler

för tiden en annan, densamma

bergskammarna

vill helst av allt stå träd

läser orden dina och inser hur

fantastiskt långt borta jag har varit

en gång för länge sedan

innan jorden rämnade och kroppen byttes, bröts itu

jag saknar alla träden

ekarna, lundarna, stillheten under kronan

hur jag kunde famna stammarna

ensam stå så saktelig

bara blickarna från poesin, pantern

eller pantern är väl nu i detta jag
stammar, spjälor