våra
vänner ligger här
spridda för
vinden
täcker
hela marker, vrår
kropparna
som timglas
det blir
för mycket nu
substans,
kalt rum
mitella
nej,
säger jag: det får vara slut på dumheterna och övergreppen
låt mig vara
hjärtat
som tickar
fågeln
som flyr
fröet, näven
jag vill
ge dig asfalt, inte maskrosor
men
hettan under sandalerna
och
skammen,
ett kindernas
brinnande helvete
